Jonas tankar inför en
födelse
2003-06-20 08.20
Det är lite konstigt. Att man inte gjort det här lite tidigare egentligen.
Men livets omständigheter och allt det där är ju orsaken. Men det är lite konstigt ändå. Alltihop menar jag. Tänk att en natt av kärlek nu är stor som en medicinboll. En medicinboll som rör sig och sparkar inifrån.
En 9 månader lång undran av vilken sort det är. -Blir det en kille eller en tjej? Visst är det roligt vad det än blir, men ändå. Alla fel man har läst om, kommer h*n att klara sig över vecka 13? Efter det finns det andra saker att oroa sig för. Och glädjas åt. Framför allt glädjas åt. 9 månader av en ny blick i Carolines ansikte. Den här blicken som säger att nu är jag delaktig i det kollektiv av kvinnor som skall få/har fått barn. Ett kollektiv som många kvinnor är med i. En stolthet och en ro över att det funkar. En stolthet och en nyfikenhet på allt det nya.
Det är nytt. För oss. Inget unikt i ett världsperspektiv. När vi var tonåringar fanns det 4 miljarder människor på jorden. Nu är vi 6 miljarder. Så, inget unikt. Men för oss är det det. Framför allt är vi nybörjare så för att förbereda oss har vi ju gått massa kurser, varit på Mödravårdscentralen MamaMia. Läst böcker, tittat på Internet. Umgåtts med Anna, Tobias och Alexander. Vi har packat väskorna, monterat barnvagnen, skötbordet och sängen som vi fick av våra föräldrar.
Visst kan man förbereda sig, och det har vi gjort, men nu får det vara bra. Nu vill vi se det lilla livet i verkligheten. Det kan ju faktiskt ske precis nu när jag skriver detta, det där att Caroline ropar och säger att vattnet har gått eller nåt i den stilen. Hämta bilen och åka iväg. Men det kan också dröja upp till tre veckor till.
Det här men att huvudet inte fixerat sig, spelar det någon roll? -ja, man undrar ju men hoppas att det inte skall göra det. Barnmorskan Katarina sa ju att det inte var så mycket att tänka på, det kan behövas ett värkarbete, sa hon. Jaja, man kanske inte skall dra några växlar på det i alla fall.
En annan sak som är rolig det är den uppmärksamhet som vi får från och med för några dagar sedan. Mamma och min syster ringer minst en gång om dagen och om vi inte svarar så ringer de varandra och undrar. Ganska sött tycker jag. Jag skriver ut på hemsidan morgon och kväll för att ge dem lite status på vad som sker. Så, när det inte är uppdaterat där så kanske vi är på Danderyd ändå.